-Ingen ser, ingen vet för att ingen brydde sig -
-
jag kan känna andeträkten men knappast vem han talar till
en frusen blick i bilder som sakta ger min tavla liv
ändå blir jag fastfrusen, tunga röster viskar stilla
en siluett av något gammalt, blundar för att vila sina
ögon från att svida, kisar, mellan mina fingrar
-skriken kommer väcka liv i liken
måste ta det lugnt,
-svetten rinner ner för nacken
ryggen bär en tyngd av natten
lampan där i fönsterbrädan verkar inte hindra tanken
-att han har sett mig -& kanske vill han visa nått
intresset stiger snabbt när jag inser att han ritar nått
först verkar allt va suddigt, sedan bildas ett mönster
som formar sig efter siffran och det året jag föddes
möttes av röster som viskade ett löfte
vi låter dig va i fred om du kryper fram till fönstret
när kylan svepte genom mig, framkallades en saknad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar