många år har gått nu men inget har förändrats
samma dystra noter i samma gamla stämma
änglakören skriker högt, man känner av en smärta
när solens vackra strålar sakta börjar brännas
när glaciärer börjar smälta & kärlek inte är att älska
när närhet inte var en längtan och synder inte ska bekännas
När oceaner torkat ut och öken översvämmats
kommer amor slita sönder sina pilar i tusen bitar
hör mitt namn viskas när svaga röster piskar
trumhinnan distar när rösterna blir ilska
motvindar visslar när tankarna blir dystra
höstlövet faller när den sista spiken är i kistan
varför, finns svaret där med klara tecken
när frågan finns i svaret och svaret är den svaga länken
klara nätter viskar, tystnad..en syrsa..
ljuden blir till tusen innan kvällen hinner synda
