Kalla fötter och svettiga tår -När kadavret möter larven

-Ingen ser, ingen vet för att ingen brydde sig -

-

jag kan känna andeträkten men knappast vem han talar till

en frusen blick i bilder som sakta ger min tavla liv

ändå blir jag fastfrusen, tunga röster viskar stilla

en siluett av något gammalt, blundar för att vila sina

ögon från att svida, kisar, mellan mina fingrar

-skriken kommer väcka liv i liken 

måste ta det lugnt, 

-svetten rinner ner för nacken

ryggen bär en tyngd av natten

lampan där i fönsterbrädan verkar inte hindra tanken

-att han har sett mig -& kanske vill han visa nått

intresset stiger snabbt när jag inser att han ritar nått

först verkar allt va suddigt, sedan bildas ett mönster

som formar sig efter siffran och det året jag föddes

möttes av röster som viskade ett löfte

vi låter dig va i fred om du kryper fram till fönstret

när kylan svepte genom mig, framkallades en saknad

jag mindes då min tvillingbroder antastades av satan
©

Maskingevär ekar, mössen dricker råttgift

Hittade en text i mailen som jag skrev för ungefär 3 år sedan..
Tycker den är värd att publicera..
...

natten har blivit sömnlös, ett evigt sken bevakar skuggan
och följs av ett ljud, som -stegvis kommer vara hundra
ah jag undrar -är mitt liv en paragraf
ett dokument av tankar som alltid kommer stanna kvar
för jag hör ett skrik, även fast det var något år sen
situationen är den samma, även fast jag vågar gråta
och även fast jag minns er än & även om jag inser sen
kommer ljudet av kalaschnikovs eka i mitt innersta
jag förlorade min far & min moder hon kom aldrig hem
jag stod där vid din grav, med boken i min hand igen
försökte läsa minnesorden, men skriften hade slitits ned
ungefär som i ditt brev så var det bläck & inget mer
så jag grävde in mig mer, med hoppet om att jag inte vaknar
i frågan om ett namn -som stod med på minnestavlan
jag viste vem det var, jag kände igen hans grova blick
jag vände mig mot graven & namnet där som stod var mitt
©

För längesedan, spindelögon & längtan

många år har gått nu men inget har förändrats

samma dystra noter i samma gamla stämma

änglakören skriker högt, man känner av en smärta

när solens vackra strålar sakta börjar brännas

när glaciärer börjar smälta & kärlek inte är att älska

när närhet inte var en längtan och synder inte ska bekännas

När oceaner torkat ut och öken översvämmats

kommer amor slita sönder sina pilar i tusen bitar

hör mitt namn viskas när svaga röster piskar

trumhinnan distar när rösterna blir ilska

motvindar visslar när tankarna blir dystra

höstlövet faller när den sista spiken är i kistan

varför, finns svaret där med klara tecken

när frågan finns i svaret och svaret är den svaga länken

klara nätter viskar, tystnad..en syrsa..

ljuden blir till tusen innan kvällen hinner synda

©

En näktergal spyr av avund, ett missfall, hundra andra hundar

.....

När ett hjärta åter skändats, vänder själen åter vindar
ser igenom skådespelet, ett glasfönster låser grindar
fast fasad i våra minnen, går med ringen, åter ingen
en gång målat minne, alltid sårad, tårar rinner
filmen står i stillbild, ett band av brustna hjärtan
hundraelva sekunder lämnad men ändå aldrig ensam
alltid känslan av att hämnas, aldrig älskat någon sällan
väntar alltid på det bästa, kämpar aldrig för det mesta
ett porträtt av ditt ego när djävulen står redo 
du reflekterade en ängel med din spegelbild åt fel håll

Fortsättning följer...

©

När en likmask ser döden i vitögat

Började skriva på en liten dikt eller kanske "diktskriven lyrik" till en låt..Detta är dock bara skissen..

a life in frames, structured by masks

unforgiven souls, hiding the past

silent hallways, heads dragged on the floor

all the same faces, soulless and poor

cybersociety, hypnotized and slaved

routine and routine and routine again

gray and framed, life's just a game

the big boss is watchin' you,

with his eye's so ashame

you cant slide from his sight

his hands will reach you wherever you hide

his creation, manufactured by hate

programmed to gain, made to obey

listen to the sirens, screaming so loud

thick-smoke-covering our blue-sky with clouds

puppetmasters controlling the topic of needs

freeminded people lost their freedom of speech

©

I oändligheten skriker, skrik som faller..ett lejonhjärta!

Ett hjärta av sten brukar man säga, för mig låter det väldigt strakt.

En brutal metafor som beskriver ett organ som brukar förknippas med kärlek,

omsorg och känslor överhuvudtaget -Med någon som speglar sina känslor negativt och försöker tränga bort det självklara.

Varje man och varje kvinna känner och fruktar något,

den som säger emot och ser sig själv vara stark pga detta, är enligt mig, väldigt

väldigt feg och klen.

Ett Lejonhjärta, man utgår från ett starkt djur, en konung och en mördare,

man syftar på självförtroende, instinkt och kämpglöd..en krigare eller ett monster

fast på ett bra sätt, någon alla har respekt för, någon vissa fruktar och någon som är över alla andra..Både fysiskt och psykiskt, samt spirituellt

Någon som är lojal, ärlig, och inte fruktar sina fiender...

Nu vill jag att ni kollar på dessa två ord, försöker förstå metaforen och kanske tom jämför dess betydelse samt mening.

Båda orden är väldigt starka, båda kan i grund och botten förknippas med både det positiva och det negativa, det beror bara på hur man själv väljer och se på det samt vilken person man själv är..

Dessa ord speglar dig själv, din själ och ditt hjärta..Det ord du själv väljer och se dig själv i, det ordet dömer dig och ditt jag.

/Kharma aka spiritism

©

När hösten blåser löven, faller larven

This is where it all ends..

-

A new era has begun, an era of war and struggle,

be aware of these words, trust them, believe them and serve them..

or deny them, and go straight against the purpose of our gods,

but that will become one of your greatest regrets,

it will be your war and your beliefs against the hands of our creator,

but dont think that you will get a second chance,

if you betray the mighty rules and deny the meaning of humanity once,

you will face the powers of eternity,

and the only hope you will have left is the hope of beeing heard from somewhere else,

but as the truth of our mothers have learned,

nothing can ever be stronger, bigger and more powerfull then death itself,

and nothing can ever save you from your faith and the destiny that your soul is born with...

-

like the tears of mother mary,

the wings of our fallen angel,

the burnings stars abow and the mighty hand of god..

This world will be shaking,

crying and praying, but no savior will come,

the sky will turn from blue to bloodred,

the powers of thunder and wine together will be exposed,

the titans will collapse,

and our great revolition will turn from futurnity to primitivity,

from this moment,

-the humanity turns from civilized to animalistic,

this earth becomes a battleground,

the weakest ones will fall and become food for worms,

while the strongest ones will kill and feed themselves on corps from their cousins.

this is pain, struggle and fear

this is war

and if you believe

and trust

be face to face

to the mighty eyes, and the mighty touch of our universe

becuse this is the apocalypse

the faith and the destiny of ours

this is the truth, this is the era of the demons..

THIS IS THE EYES OF PROVIDENCE!..

©